Mount Kenya
Okej så Mount Kenya...kan börja med att säga att jag tog mig ända upp på toppen på 5000 m.ö.h, tjoho!! Skulle kunna skriva en hel novell om resan men jag ska försöka att hålla mig kort. Vi började med att vandra i 3 dagar innan det var dags att bestiga toppen. Natten till söndag stod klockan på kvart över ett och vi började gå klockan två efter en frukost bestående av havregrynsgröt, kex och te. Jag var hur taggad som helst i början, det kändes sjukt coolt att bestiga ett berg mitt i den kolsvarta natten med bara pannlampor till hjälp! Denna taggade känsla vände dock ganska snabbt. Jag gick nämligen hela vägen upp för berget gråtandes, p.g.a bland annat kylan och världens magknip. Det blåste hur mycket som helst så jag ramlade bakåt hela tiden. Precis innan jag nådde toppen fick jag även ett astma-anfall, förmodligen p.g.a syrebristen. Men till slut kom jag upp på toppen och det var den härligaste känslan någonsin, vi hade klarat det! Det var bara sex personer som inte kom hela vägen upp till toppen, vilket är sjukt bra! Vi kom till toppen precis vid soluppgången och det var huur fint som helst!! Jag försökte njuta så gott jag kunde även om jag frös ihjäl, åt en efterlängtad kexchoklad och kollade ut på den vackra utsikten. Man tror inte att kyla kan ta så hårt på en, men jag har aldrig någonsin känt sådan smärta p.g.a. kyla förut och den känslan var i princip outhärdlig. Mitt ansikte var helt stelt och jag kunde varken prata normalt eller le. Även om jag hade svårt att uppskatta det då uppskattar jag hela resan väldigt mycket nu i efterhand. Det var både det värsta och det häftigaste jag har gjort i mitt liv och det är svårt att beskriva det så att ni därhemma ska förstå det. När vi kommit ner från toppen var det bara att packa ihop allt och äta frukost och sedan väntade en 6-timmars vandring på oss till det första campet för att stå ut ännu en natt i ett iskallt tält. Dagen efter gick vi i några timmar innan vi kom fram till bussen och äntligen kunde slappna av. Man kände verkligen hur slut man var i hela kroppen. Fem timmar senare var vi framme och kastade oss in i duscharna. Det var en underbar känsla att ha duschat för första gången på fem dagar!
Här får ni mina mobil-bilder men jag kommer även senare att lägga upp finare bilder som de andra tagit med sina kameror. Tyvärr får ni inte se någon bild på mig på toppen för jag såg alldeles för hemsk ut...
Kommentarer
Trackback
